avellana
Saltar a navegación
Saltar a la gueta
Catalán[editar]
Pronunciación y silabación: catalán oriental [ ə.βəˈʎa.nə ], [ ə.vəˈʎa.nə ]; catalán occidental [ a.βeˈʎa.na ], [ a.veˈʎa.na ]
«avellana» catalán oriental
(rexistru)
Sustantivu[editar]
femenín singular avellana; plural avellanes
- (Botánica), (Alimentación), (Gastronomía) Ablana (frutu).
Pallabres rellacionaes
Referencies[editar]
- Diccionari de la llengua catalana; Institut d'Estudis Catalans, 2ª edición, 2007. ISBN: 978-84-297-5977-8. Versión on-line.
- Diccionari normatiu valencià; Acadèmia Valenciana de la Llengua. Consulta on-line.
Español[editar]
Pronunciación y silabación: non yeísta [ e.βeˈʎa.na ]; yeísta [ a.βeˈʝa.na ]
Sustantivu[editar]
femenín singular avellana; plural avellanas
- (Botánica), (Alimentación), (Gastronomía) Ablana (frutu).
Pallabres rellacionaes
Referencies[editar]
- Diccionario de la Real Academia Española; Real Academia Española, 2014, 23ª edición ISBN: 9788467041897. Versión on-line.