marrana

De Wikcionariu

Asturianu[editar]

Una marrana.

Pronunciación y silabación: [ maˈra.na ]

Forma de sustantivu[editar]

singular femenín marrana, masculín marranu ; plural femenín marranes, masculín marranos

  1. (Zooloxía), (Ganadería) Marranu fema.

Sinónimos[editar]

Pallabres rellacionaes[editar]

Traducciones y equivalencies[editar]

Referencies[editar]

  • Diccionariu de la Llingua Asturiana; Academia de la Llingua Asturiana, 2000, Uviéu; ISBN: 84-8168-208-X. Versión on-line.
  • Diccionariu de consultes llingüístiques del asturianu, Ramón d'Andrés Díaz, Ediciones Trabe, 2021, Uviéu; ISBN: 978-84-18286-55-1.
  • Nomenclátor de los seres vivos en llingua asturiana, Sabencia - Sociedá Asturiana de les Ciencies. Consulta on-line.


Español[editar]

Pronunciación y silabación: [ maˈra.na ]

Sustantivu[editar]

singular femenín marrana, masculín marrano; plural femenín marranas, masculín marranos

  1. (Zooloxía), (Ganadería) Gocha, gochu fema.

Sinónimos[editar]

Referencies[editar]

  • Diccionario de la Real Academia Española; Real Academia Española, 2014, 23ª edición ISBN: 9788467041897. Versión on-line.