Saltar al conteníu

breton

De Wikcionariu
Mira tamién: bretón, Breton

Francés

[editar]

Pronunciación

[editar]
  • [ bʁə.tɔ̃ ]
(rexistru)

Sustantivu

[editar]

masculín singular breton ensin plural

  1. (Llingüística) Bretón, llingua bretona.

Términos rellacionaos[editar]

Axetivu

[editar]

singular masculín breton, femenín bretonne; plural masculín bretons, femenín bretonnes

  1. (Xentiliciu) Bretón, de Bretaña.
  2. (Filoloxía) Bretón, de la llingua bretona.

Términos rellacionaos[editar]

Referencies

[editar]
  • Dictionnaire de l’Académie française. 9e édition. Académie française. Consulta on-line.
  • Le Trésor de la langue française informatisé (1971-1994). Centre National de Ressources Textuelles et Lexicales. Consulta on-line.

Occitanu

[editar]

Pronunciación

[editar]
  • [ bɾeˈtu ]
(rexistru)

Sustantivu (1)

[editar]

singular masculín breton, femenín bretona; plural masculín bretons, femenín bretonas

  1. (Xentiliciu) Bretón (habitante).

Términos rellacionaos[editar]

Sustantivu (2)

[editar]

masculín singular breton ensin plural

  1. (Llingüística) Bretón, llingua bretona.

Axetivu

[editar]

singular masculín breton, femenín bretona; plural masculín bretons, femenín bretonas

  1. (Xentiliciu) Bretón, de Bretaña.
  2. (Filoloxía) Bretón, de la llingua bretona.

Términos rellacionaos[editar]

Referencies

[editar]
  • Diccionari General de la Lenga Occitana; Academia Occitana, 2008-2023. Diccionariu on-line; PDF on-line.
  • Diccionari General Occitan a partir dels parlars lengadocians; Joan de Cantalausa & Institut d'Estudis Occitans, 2002-2006. Consulta on-line.