Saltar al conteníu

bretón

De Wikcionariu
Mira tamién: breton, Breton

Asturianu

[editar]

Pronunciación

[editar]
  • [ bɾeˈtoŋ ]
(rexistru)

Sustantivu (1)

[editar]

singular masculín bretón, femenín bretona; plural masculín y femenín bretones

  1. (Xentiliciu) Habitante de la rexón francesa de Bretaña.

Términos rellacionaos[editar]

Traducciones y equivalencies

[editar]

Sustantivu (2)

[editar]
Zones de Bretaña onde se fala bretón col porcentaxe de falantes.

masculín singular bretón ensin plural

  1. (Llingüística) Llingua céltica falada na fastera occidental de la rexón francesa de Bretaña.

Términos rellacionaos[editar]

Abreviatura o sigla[editar]

  • ISO 639-1: br, ISO 639-2, ISO 639-3: bre

Traducciones y equivalencies

[editar]

Consulta na Wikipedia l'artículu tocante a «bretón».

Axetivu

[editar]

singular masculín bretón, femenín bretona, neutru bretón ~ bretono; plural masculín y femenín bretones

  1. (Xentiliciu) Relativo a la rexón francesa de Bretaña.
  2. (Filoloxía) Relativo a la llingua bretona.

Términos rellacionaos[editar]

Traducciones y equivalencies

[editar]

Forma d’axetivu

[editar]
  1. Forma neutra de bretón.

Otres formes[editar]

Referencies

[editar]
  • Diccionariu de la Llingua Asturiana; Academia de la Llingua Asturiana, 2000, Uviéu; ISBN: 84-8168-208-X. Versión on-line.


Español

[editar]

Pronunciación

[editar]
  • [ bɾeˈton ]

Sustantivu (1)

[editar]

singular masculín bretón, femenín bretona; plural masculín bretones, femenín bretonas

  1. (Xentiliciu) Bretón (habitante).

Términos rellacionaos[editar]

Sustantivu (2)

[editar]

masculín singular bretón ensin plural

  1. (Llingüística) Bretón, llingua bretona.

Axetivu

[editar]

singular masculín bretón, femenín bretona ; plural masculín bretones, femenín bretonas

  1. (Xentiliciu) Bretón, de Bretaña.
  2. (Filoloxía) Bretón, de la llingua bretona.

Términos rellacionaos[editar]

Referencies

[editar]
  • Diccionario de la Real Academia Española; Real Academia Española, 2014, 23ª edición ISBN: 9788467041897. Versión on-line.


Gallegu

[editar]

Pronunciación

[editar]
  • [ bɾeˈtoŋ ]

Sustantivu (1)

[editar]

singular masculín bretón, femenín bretoa; plural masculín bretóns, femenín bretoas

  1. (Xentiliciu) Bretón (habitante).

Términos rellacionaos[editar]

Sustantivu

[editar]

masculín singular bretón ensin plural

  1. (Llingüística) Bretón, llingua bretona.

Axetivu

[editar]

singular masculín bretón, femenín bretoa; plural masculín bretóns, femenín bretoas

  1. (Xentiliciu) Bretón, de Bretaña.
  2. (Filoloxía) Bretón, de la llingua bretona.

Términos rellacionaos[editar]

Referencies

[editar]
  • Dicionario da Real Academia Galega; Real Academia Galega. Consulta on-line.
  • DIGALEGO. Dicionario de galego; Xunta de Galicia & Ir Indo Edicións, S.L., 2004-2013. Consulta on-line.