ayeranu
Saltar a navegación
Saltar a la gueta
Asturianu[editar]

Pronunciación y silabación: [ a.ʝeˈɾa.nu ]
Etimoloxía: D'Ayer + sufixu -anu.
Sustantivu[editar]
singular masculín ayeranu ~ ayerán, femenín ayerana; plural masculín ayeranos, femenín ayeranes
- (Xentiliciu) Habitante del conceyu d'Ayer.
Pallabres rellacionaes
- caboranense, casomeranu, conforquín, felechosanu/felechuetu, ḷḷamiegu, muriatu/muriense, peḷḷunu, polesu, rubayeru, serrapiense, sotense; Ay
Axetivu[editar]
singular masculín ayeranu~ ayerán, femenín ayerana, neutru ayerano; plural masculín ayeranos, femenín ayeranes
- (Xentiliciu) Relativo al conceyu d'Ayer.
Pallabres rellacionaes
- caboranense, casomeranu, conforquín, felechosanu/felechuetu, ḷḷamiegu, muriatu/muriense, peḷḷunu, polesu, rubayeru, serrapiense, sotense; Ay
Referencies[editar]
- Diccionariu de la Llingua Asturiana; Academia de la Llingua Asturiana, 2000, Uviéu; ISBN: 84-8168-208-X. Versión on-line.