rostru
Saltar a navegación
Saltar a la gueta
Asturianu[editar]
Pronunciación y silabación: [ ˈros.tɾu ]
Etimoloxía: Del llatín rostrum.
Sustantivu[editar]
masculín singular rostru; plural rostros
- (Anatomía) Parte delantera de la cabeza, la cara, nun ser humanu.
- Falta de vergüenza, descaru nel comportamientu.
- El to hermanu tien munchu rostru, siempre ta pidiendo dineru y llueu nunca nun lo vuelve.
Sinónimos
Pallabres rellacionaes
Traducciones[editar]
«rostru»: cara de ser humanu