romana
Mira tamién: română |
Asturianu[editar]
Pronunciación[editar]
- [ roˈma.na ]
«romana» (rexistru)
Sustantivu (1)[editar]
singular femenín romana, masculín romanu ; plural femenín romanes, masculín romanos
- (Xentiliciu) Habitante de la ciudá italiana de Roma.
- (Xentiliciu), (Historia) Habitante de la Roma antigua o del imperiu romanu.
Pallabres rellacionaes[editar]
Traducciones y equivalencies[editar]
«romana»: habitante de Roma capital italiana
«romana»: habitante de la Roma antigua, del imperiu romanu
Sustantivu (2)[editar]
femenín singular romana; plural romanes
- (Botánica), (Gastronomía) Aparatu pa pesar, de dos brazos desiguales, nún cuelga lo que se va pesar, y nel otru van poniéndose peses gradualmente pa calcular el pesu.
Pallabres rellacionaes[editar]
Traducciones y equivalencies[editar]
«romana»: aparatu pa pesar
Forma d’axetivu[editar]
- Forma femenina singular de romanu.
Referencies[editar]
- Diccionariu de la Llingua Asturiana; Academia de la Llingua Asturiana, 2000, Uviéu; ISBN: 84-8168-208-X. Versión on-line.