vidente

De Wikcionariu

Asturianu[editar]

Pronunciación y silabación: [ biˈðe(ŋ)n.te ]

(rexistru)

Sustantivu[editar]

singular masculín y femenín vidente ; plural masculín y femenín videntes

  1. (Mitoloxía y relixón) Persona que diz predicir el futuru, que diz poder adivinar los asocedíos futuros.

Sinónimos[editar]

Pallabres rellacionaes[editar]

Traducciones y equivalencies[editar]

Referencies[editar]

  • Diccionariu de la Llingua Asturiana; Academia de la Llingua Asturiana, 2000, Uviéu; ISBN: 84-8168-208-X. Versión on-line.

Español[editar]

Pronunciación y silabación: [ biˈðen.te ]

Sustantivu[editar]

singular masculín y femenín vidente; plural masculín y femenín videntes

  1. (Mitoloxía y relixón) Vidente, adivín, adivina.

Sinónimos[editar]

Pallabres rellacionaes[editar]

Referencies[editar]

  • Diccionario de la Real Academia Española; Real Academia Española, 2014, 23ª edición ISBN: 9788467041897. Versión on-line.


Gallegu[editar]

Pronunciación y silabación: [ biˈðen.te ]

Sustantivu[editar]

singular masculín y femenín vidente; plural masculín y femenín videntes

  1. (Mitoloxía y relixón) Vidente, adivín, adivina.

Sinónimos[editar]

Pallabres rellacionaes[editar]

Referencies[editar]


Portugués[editar]

Pronunciación y silabación: portugués européu [ viˈðẽ.tə ]

Sustantivu[editar]

singular masculín y femenín vidente; plural masculín y femenín videntes

  1. (Mitoloxía y relixón) Vidente, adivín, adivina.

Sinónimos[editar]

Pallabres rellacionaes[editar]

Referencies[editar]