profetisa

De Wikcionariu

Español[editar]

Pronunciación y silabación: [ pɾo.feˈti.sa ]

Sustantivu[editar]

singular femenín profetisa, masculín profeta; plural femenín profetisas, masculín profetas

  1. (Mitoloxía y relixón) Profeta (muyer), adivina.
  2. (Mitoloxía y relixón) Profeta (muyer) (unviada de los dioses).

Sinónimos[editar]

Pallabres rellacionaes[editar]

Referencies[editar]

  • Diccionario de la Real Academia Española; Real Academia Española, 2014, 23ª edición ISBN: 9788467041897. Versión on-line.


Gallegu[editar]

Pronunciación y silabación: [ pɾo.feˈti.sa ]

Sustantivu[editar]

singular femenín profetisa, masculín profeta; plural femenín profetisas, masculín profetas

  1. (Mitoloxía y relixón) Profeta (muyer), adivina.
  2. (Mitoloxía y relixón) Profeta (muyer) (unviada de los dioses).

Sinónimos[editar]

Pallabres rellacionaes[editar]

Referencies[editar]

  • Dicionario da Real Academia Galega; Real Academia Galega. Consulta on-line.
  • Dicionario de pronuncia da lingua galega; Universidade de Santiago de Compostela & Instituto da Lingua Galega; ISSN: 2660-8235. Páxina web.


Portugués[editar]

Pronunciación y silabación: [ pɾu.fəˈti.zɐ ]

Sustantivu[editar]

singular femenín profetisa, masculín profeta; plural femenín profetisas, masculín profetas

  1. (Mitoloxía y relixón) Profeta (muyer), adivina.
  2. (Mitoloxía y relixón) Profeta (muyer) (unviada de los dioses).

Sinónimos[editar]

Pallabres rellacionaes[editar]

Referencies[editar]